DOFTINTRESSE ALLMÄNT :

Doftintresse i för stor utsträckning kan bero på en psykisk osäkerhet, där hunden har ett behov av att kontrollera av omgivningen. Det är i sig inget fel att hunden doftar, men när det grundar sig i en osäkerhet ser vi det negativt. Jag tar med mig ett nytt tjänstehundsämne ut på stan, för att se hur hunden hanterar en ovan eller en ngt påverkad miljö Det kan vara mycket trafik, gallertrappor, hala golv osv. så visar det sig vid flera tillfällen att hunden börjar dofta, inte efter en specifik doft eller någon yttre retning som påverkar och utlöser beteendet, utan faktiskt bara doftar.

Belastar vi hunden ytterligare med tyngre miljöer eller begär att hunden skall utföra ngt ex att lägga sig eller gå i ordnade former i ett koppel, kommer mycket riktigt den negativa stressen. Dvs mjällen på ryggen, gäspningarna, slickningarna, kliandet och en massa icke önskvärda beteenden. Det finns även de hundar man tydligt kan se att de skärmar av omgivningen, enbart doftar och är inte mottagliga att kommunicera med. Detta är inte på något sätt specifikt för enbart en ras utan symtomen är lika på de flesta hundar. Vi ser att hundarna är belastade och visar beteendemönster som vi även ser i andra situationer. Vi ser det ibland på banan när hunden skall in för c – arbete (skydd), hunden mer eller mindre spårar in, varför? Hunden kan i det här läget vara belastad av situationen, eller hamnar av ngn anledning i ett negativt stresstillstånd. Hunden kan av erfarenhet ha minnes bilder från tidigare träning och känner inför det någon form av oro. Vi brukar definiera det som spänningar i hunden. Är det onormalt? Nej, men du som dressör skall registrera det och diskutera det med din figurant eller din tränings ansvarig och försöka ge hunden sluthandlingar där minnesbilden blir positiv för hunden.

Ser vi enbart på hunden i den tidigare beskrivna påverkade miljön så har hunden som inte visar dessa symtom lättare att anpassa sig i den nya miljön/situationen.
När du nästa gång lägger din hund plats och anser efter ett tag att hunden ligger oroligt, och du bestämmer dig för att korrigera hunden men har lärt dig att inte ropa åt honom för du vet att det uppmanar till kontakt osv. men du går till honom, vad börjar hunden göra när du går mot honom? Jo dofta, avleda mm. Hunden hamnar i ett känslomässigt tillstånd och får ett behov av ngt den har svårt att hantera och kontrollera. Hunden är också här belastad av situationen som uppstår.

SPÅR ALLMÄNT :

Att spåra är för hunden ett självständigt beteende. Den gör det av eget initiativ och det är helt förknippat med överlevnad. Är den mer naturligt duktiga spårhunden Oförig ? Ja, logiskt är att stövaren är en bra spårhund, men den har svårt att underkasta sig flockledaren på ett för oss önskvärt sätt. Det vi som sportfolk anser som önskvärd underkastning kan för Jägaren vara totalt meningslösa beteenden för hunden och bör undvikas i dressyren. Jägaren anser att det tar bort delar av hundens initiativ till jakt.

Jag vill nog påstå att hundar som är mer benägna till att använda sin nos är mer självständiga. Givetvis kan man inte generalisera men man kan mycket väl  ha sina funderingar. Jag själv tycker det är klara skillnader på spårarbete, träning, anpassning, motivation, stress, och konflikthantering mm på hundraser med skillnader i flockfunktioner. Hundar/raser med en naturlig flockdrift är oftast förigare än hundar/raser med mindre flockdrift. Är då labradoren en bättre spårhund än schäfern ?

Nja, men självständigheten är definitivt större. De har ett naturligt mindre behov av samarbete och styrning av flockledaren och p.g.a. det har de ett bättre initiativ och får en mer naturlig stimulans av att göra ngt av egen vinning och fördel. När du nästa gång besöker en kompis som har en hundras med mindre flockdrift än vad ex. schäfer har, märker du att hunden är socialt kontaktbenägen när du är inomhus men den skiter totalt i dig när du kommer ut. Inomhus finns inga nya intressanta dofter, så logiskt ger hundtypen dig uppmärksamhet. Ute finns en massa dofter och intryck som för hunden är mer intressant att hålla koll på än en eventuellt ny flockmedlem. Självständigheten av att spåra utnyttjas genom hundens egna initiativ till att göra ngt av egen tillfredsställelse
.

IAKTTAGELSER :

Det är inte ofta vi finner hundar på stora mästerskap som tilldelas höga betyg på både spår och lydnad. Vanligt är att hundar med lägre temperament och en större självständighet lättare anpassar sig i den del i prövningsordningen som spår innebär. Dressörens spårträning är oftast baserad på ett jaktbeteende eller ett rent näringssök. Denna hundtyp har svårare att anpassa sig i situationer som kräver ett högre allmänaktivt tillstånd, som ex lydnad. Dressören väljer oftast att även lydnadsträningen baseras på ett jaktbeteende. Vissa typer av hundar har oerhört lätt för att anpassa sig till spårträning som baseras på ett närings sök.

Man kan se att samma typer av hundar har svårare att växla i beteende från jakt till försvar. Hunden har oftast för lite temperament för att hinna anpassa sig och växla i beteende, men det är också vanligt att de saknar den sociala kamplusten, (leklust, försvarslust mm) på önskvärt sätt. Man ser idag på stora mästerskap att många hundar spårar oerhört bra men är tysta i bevakningsfasen efter släppande. Det är inget negativt med en tyst efterbevakning men man bör vara medveten om vad som sker rent mentalt i hunden. Det är också stora skillnader på tysta bevakningar. Vissa blockerar sig i ngn form av jaktbeteende mest liknar det en hund man blockerat beteendet av att förfölja vilt, hunden iakttar men får inte förfölja.

Hunden bevakar ärmen, bytet men får inte bita. De hundar som visar tysta bevakningar och bevakar figuranten med ögonkontakt har oftast en bra bevakning inne i skjulet. Det finns flera anledningar till att man tystar en hund rent dressyrtekniskt efter släppande, men det är inte de hundarna jag talar om nu, utan de hundar där man tydligt kan skilja naturliga anlag från inlärda. Vanligt är också att samma typ av hund blockerar sig i sina bett faser, biter fullt och fast, har ett mycket bra angrepp, men har svårt att skalla och tillkämpa sig ett byte. Hundens motivation och sluthandlingar baseras på en jaktfunktion. 

 BLOCKERINGAR/ KLARHET :

Du har säkert hört uttrycket att hunden blockerar sig. Vad menar man då egentligen ? Hunden har inte hunnit anpassa sig i den önskade situationen och stänger sig inne, är inte mottaglig för information eller öppen för att ta in och registrera retningar. Detta fenomen är inte ovanligt och vi ser det mer eller mindre på alla våra hundar. Vissa har svårt att bryta en hög koncentration och beteendet i en blockering ser likartat ut. En del hundgårdshundar visar dessa beteenden ofta, och det yttrar sig oftast i när hunden inte förstår vad du menar eller vad du vill få ut av honom.

Du som dressör kan frigöra hundens blockering genom att påverka hunden dressyrtekniskt in i en konfliktsituation. Du tar upp motivationsobjektet ex bollen, hunden vill ha bollen men du förhindrar hunden tekniskt att komma åt bollen, konflikten är ett faktum för hunden och frustrationen i hunden leder och försätter hunden i ett högre allmän- aktivt tillstånd, hunden skallar. Du har försatt hunden i en konfliktsituation som försätter hunden i ett högre stresstillstånd, och tar sig ur sin blockering genom att skalla.

Du har säkert lika ofta hört uttrycket att min hund är helt klar, vad menar man då? Motsatsen till blockeringen. De flesta menar att hunden snabbt anpassar sig i olika miljöer och situationer. Hunden som har lättare att blockera sig, anpassar sig inte och har för mig idag inget med hundens nervkonstitution att göra, utan hunden har helt enkelt för lite temperament för att hinna registrera och anpassa sig. Ex du tränar fritt följ och moment i den situationen, du stannar och kommenderar hunden sitt, gör vänster om, höger om, kommenderar hunden ligg osv. och rätt var det är utför hunden inte momentet. Hunden är inte ”klar för att ta emot informationen” utan blockerar sig. Även om stegförflyttningar i sig skapar högre aktivitet i hunden så kan fenomenet, blockeringen, visa sig i en sådan situation. Detta beroende på hur mycket press du har på hunden.

 
   

Vi ser det ofta i spårträning som är baserad på ett närings sök, dvs. näringen är motivationen och jaktlust är motorn. Hunden är koncentrerad på att följa vittringen efter människan som gått ut spåret och lagt mat i fotstegen. Hunden kommer till ett föremål men registrerar inte vittringsförändringen. Han tar inte emot den nya doften direkt utan behöver tid för att registrera, analysera och utföra önskat beteende. Det du inte skall göra idet här läget är att belasta hunden med korrigeringar för att tro att hunden har registrerat föremålet.

Hunden är blockerad i att följa doften av vegetationen som spårläggaren brutit ner på marken, och har svårt att växla tillräckligt snabbt för att hinna registrera den nya doften av apporten. Detta beteendet skall inte förväxlas med den hunden som visar upp en extremt hög koncentration. Koncentrationen i sig kan göra att hunden har svårare att registrera fler dofter. Detta är oerhört svårt och vi får kanske gå igenom det vid ngn senare artikel. Du kan förbättra hundens förmåga att registrera fler dofter snabbare genom att träningsmässigt öka hundens doftintensitet. Jag har fått information om att man kan dela in hundens doftintensitet under spårets gång i tre faser. De ser ut ungefär så här :

1) hunden är oerhört intensiv, riktnings bestämmer, analyserar, kontrollerar

2) hunden har tagit in tillräcklig mängd information för att följa spårets sträckning och intensiteten avtar.

3) hunden kontrollerar att den är rätt, analyserar och registrerar vittrings förändringar, en bättre intensitet än fas 2 men sämre än fas ett.

Det vi alla vill se i våra BHP/IPO hundar är fas 1, markbundna, intensiva, målinriktade under hela spåret, och att de registrerar och analyserar vittrings förändringar, de skall inte lösa några problem genom att röra benen snabbare eller genom vindburen vittring vinna mark.

SPÅRTRÄNING :

 Du skall i första hand bestämma dig för vilken egenskap din hund skall arbeta med i spåret, vilken av motorerna vill du använda dig av. Dessa behöver nödvändigt vis inte vara samma under hela spåret. Att man startar upp med näring i stegen är för att få valpen att utlösa beteendet i att förfölja den markbundna vittringen som vi senare kommer att kalla spår.

Vi anser att näringen är det som ger hunden belöningen av att vara i fotstegen och där förfölja den markbundna vittringen. Med föremålen reglerar vi hundens motivation och bygger det på den sociala kamplusten. Det är stora skillnader för hunden hur du som dressör agerar när hunden finner ett föremål. Kastar du det efter er eventuella lek utlöser du jakt och får ofta konflikter när hunden skall komma åter med föremålet.

Spårar din hund för att finna föremålen har du lättare att reglera hundens doftintensitet. En hög motivation till att gå spår innebär inte att hunden skall galoppera runt spårsträckorna. Detta liknar mest stress och vi får stora problem vid vinkelarbete och under svåra spårförhållanden. När man längre fram i dressyren arbetar med ngn form av kravfas får man en hund som mer sällan visar blockeringar. Man måste även i spårträningen försätta hunden i konflikter, och arbeta med kravfas för att på sikt få en hund som är stabil i sitt spårbeteende.

Ingen av oss vill ha en hund som inte associerar näringen till ro och ett lugn. Man har också svårt att reglera motivationen med rena näringssök, eller vad tror du sker när du belastar den mätta hunden? När vi arbetar med en hund under kravfas vill vi att hunden efter en korrigering skall få ett lugn när han finner näringen och på sikt resulterar det till att stress och stora rörelser minimeras. Tappar hunden motivationen reglerar vi det med föremålet. Spårträning är oerhört intressant och hundarnas kapacitet är enorm.

Våran uppgift som dressörer är att informera hunden om hur den skall spåra i den internationella prövningen. Detta för att vi skall få så många poäng som möjligt. Självklart skall vi arbeta med hunden och det som för hunden är naturligt. Nu säger SBK:aren är det naturligt att spåra så sakta som de ofta ser våra BHP hundar göra. Ja, det är naturligt att spåra lugnt med en hög koncentration, stängd mun osv. Vi själva brukar tänka träningen på en tävlingsklar hund i betyg. Dvs. om förutsättningarna och grundträningen ger hunden möjlighet att spåra första sträckan inkl spårstart för betyget SG,(Mycket god) så tolererar vi inte spårbeteende som resulterar i betyget G,(God) men vi korrigerar heller inte för betyget  V,(Utmärkt).

Om första vinkeln är lagd så att hunden skall kunna arbeta igenom den för betyget G så skall du inte korrigera hunden för betyget SG. Vad du kan göra är att sätta dig in i betygsskalorna och på sikt hitta tränings- metoder som passar dig och din hund. Att tänka spårträning i betyg är ett tankesätt som vi kommit på och använt oss mycket utav, och tror att vi hittar snabbare till harmoni i hunden. Var realistisk i din spårträning och sikta första tävlingsåret på ex SG spår. Med träningen SG spår innebär i både teknik och tid har du lättare att få lydnadsarbete för SG. Siktar du på V spår och allt vad det innebär kan du mycket väl landa på en G lydnad.

Är det ok för dig? På samma sätt kan du tänka lydnad. Tränar du för V lydnad så blir konflikterna större i hunden när du som hundförare närmar dig hunden när han bevakar figuranten. Du som hundförare kommer till hunden och hunden associerar dig med lydnad och konflikten mellan försvar som bevakning innebär och lydnad blir större under en period i träningen.
 

Tänk på att :

 Att gå spår med axelbredd skapar mer aktivitet än att gå spår på lina. Alla spår bör ge hunden möjlighet till att kunna riktnings bestämma.

 Olika typer av underlag skapar mer eller mindre aktivitet i hunden. Färskt gräs skapar aktivitet och ger hunden stora möjligheter att dofta den vind burna vittringen. Hård jord skapar markbundenhet och noggrannhet. Med aktivitet menar vi inte doftintensitet.

 Att korrigera/belasta hunden innebär alltid psykisk eller fysisk aktivitetshöjning och fråga dig själv före korrigering, varför?

 Att äta skall innebära ett lugn för hunden, att söka efter maten behöver inte innebära ett lugn.

 Att få hunden att gå sakta eller långsamt i spåret bör läras in i en situation som inte har med spår att göra.

 Du som flockledare är skyldig hunden att blockera hundens fel beteenden, i annat fall blir fel beteendena till inlärning för hunden.

 Beteendena som vi i artikeln gått igenom till ytan, ser vi tydligare på den hund som är väl dresserad, gått igenom kravfas, konflikthantering och är helt genomarbetad. Denna hund visar också upp en starkare stabilitet och en tydligare harmoni.

Mvh/ Robert Jönsson